Små bekännelser blir stora

Okej, jag ska säga som det är.

Jag kommer att gå ut med en hel del IG, vilket resulterar i att jag inte kommer få något bidrag ifrån CSN som jag har sökt, man måste ha 90% godkänt. Detta betyder alltså att jag inte kommer kunna åka till Italien i sommar och plugga.

Detta SUGER jag hatar att mina betyg ska straffa mig för något jag känner att jag behöver. Jag har tyckt att skolan har vart jobbig hela gymnasiet och jag har mått väldigt dåligt i stort sätt tre år.

Prestationsångest har blivit mitt mellannamn och jag orkar bara inte mer då jag inser att det inte hjälper hur mycket jag än försöker. Visserligen så blir ett nedslag mycket värre än det är och det kan trycka ner något positivt till en platt pankaka som sjunkit ner under jorden så att den inte syns mer, ja ni fattar principen.

Det jag också oroar mig för är att ingen vill anställa mig för att jag har så pass dåliga betyg som jag har. Det jag vill göra är att få mina dåliga betyg till något bra. Att kunna visa folk att det är okej att må dåligt och ändå lyckas. Skolan ska inte få vara allt, det är inte rättvist mot de som mår dåligt eller bara är skoltrötta.

Jag skulle med vilja att man lär ut studieteknik till elever på, iallafall högstadiet, jag vill ha det som ett ämne. Jag har aldrig lärt mig att plugga, aldrig! Att kunna plugga är ju 50% av hela skolgången!

Detta är något av alla mina mål i livet. Jag vill verkligen hjälpa skoltrötta elever som inte vill hoppa av skolan eller gå om ett eller två år.

Skolan är bara en förberedelse på resten av livet. Det är efter studenten som livet börjar!

Jag måste också tillägga att jag beundrar Isabella Löwengrip enormt! Hon är en fantastisk förebild och man blir positiv och ganska så taggat på att göra något bra i livet genom att läsa hennes blogg. Därigenom dagens inlägg ^^

PUSS