
Jag har äntligen insett att jag inte kan gå omkring här hemma i Linköping och inte göra nånting, jag vill resa och träffa nya människor. Göra saker. Jag ska söka jobb på fritidsresor har jag bestämt mig för! Jag vet att en viss Linus kommer bli väldigt ledsen men jag är inte redo att ta ansvar för någon annans liv än, det kan man göra senare i livet.
Jag säger inte att jag inte älskar honom, för det gör jag, väldigt mycket! Men jag måste få vara egoistisk med.
Samtidigt är jag så jävla rädd att jag sabbar allt om jag åker någonstans. Tänk om det inte alls blir som man tänkt sig, men det är självmord att tänka så. Jag vet det, ändå är jag livrädd.
Jag har tänkt på ett citat som min syster har satt upp på kylskåpet (det har typ suttit där i två år) som lyder: Glöm dina bekymmer, imorgon kommer nya.
Det är den mest deprimerande meningen i hela världshistorien! Usch, kan man tänka mer negativt? Eller så fattar jag bara inte innebörden med det hela. Ska man tänka att det kommer nya problem varje dag? Eller så kanske de bara menar att fortsätter man att strunta i småproblemen varje dag så får man ut mer av livet? (den synvinkeln såg jag först nu) Nej, jag vet inte.
Lycka är något jag alltid kommer sträva mot, känner jag att någonting är fel så ska jag försöka göra något åt det och inte förtränga det. Just nu är det nya erfarenheter som står högst på listan. Ångrar man sig kan man ju alltid komma tillbaka, även om allt inte var som det brukade.
PUSS
Nu ska jag sova och glömma bekrymrerna(stavning?) för idag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar